Bråkar ni aldrig? Golvkonflikten del 1

Vi får ofta frågan "bråkar ni aldrig?" eller "är ni alltid överens om hur ni ska ha det?". Och det är givetvis en befogad fråga.

För inte kan man väl gå igenom en helt konfliktlös renovering?

Det går säkert. Men att inte vara överens om allt är nog snarare en regel än ett undantag. Vi är ABSOLUT INTE överens om allt. Däremot är vi överens om det mesta, vilket är väldigt skönt. Hade vi inte varit det så hade nog vår renoveringsresa inte varit lika rolig.

Men nu har vi en konflikt. En golvkonflikt.

Vi har sedan länge bestämt att vi ska ha betonggolv. Eller åtminstone känslan av ett betonggolv. Vi har nu senast diskuterat huruvida via ska ha slipad betong eller flytspackel som slutyta. So far so good.

Tills arkitekten får en idé.

Och ja, det är visserligen hans jobb att komma med idéer och han gör det fantastiskt bra. Men en dag, helt hipp som happ, kommer Marcus hem med kalkstensplattor och tycker att ett golv i kalksten vore på sin plats istället för ett betonggolv. Kalksten är otroligt vackert, det råder det inte den minsta tvekan om. Men ett golv i kalksten innebär en betydligt högre kostnad än vad vi har räknat med. Samtidigt är vi överens om att inte kompromissa i vårt drömprojekt.

Så nu ligger det där på sovrumsmattan, de fyra kalkstensproverna, likt en barriär i en konflikthärjad zon.

Och förhandlingarna i golvkonflikten fortsätter.

Ett potatisland blir till

Första steget i vårt lilla självförsörjningsprojekt är att gräva ett större trädgårdsland för bland annat potatis och grönsaker som vi tror att vi kommer att förbruka större kvantitet av.

Så det ägnade vi helgen åt (ja, vi gjorde visserligen andra saker som att rensa ogräs, klippa grenar, jämna ut gräsmattan, sitta i solen lutade mot fasaden och lägga en sista hand på vårt köksgolv innan gjutning). Men helgens stora grej fick liksom bli det nya trädgårdslandet.

Vi började med att mäta upp det så stort som vi vill ha det , slog ner pinnar i hörnen och drog ett snöre runt dem för att ha något att navigera jordfräsen mot för att få raka kanter.

Och sen fräste vi (vi och vi, det var i själva verket Marcus som fräste och jag hejade på) på! (Själva grejen med att köra såg ut så här, där kan man även se hur landet såg ut innan det blev uppkört.)

Och ungefär så här ser det färdiga resultatet ut, minus grästuvorna försås. De har vi krattat bort.

Vi gjorde en utflykt till Österlen i fredags för att samla inspiration och för att göra några inköp till ladan. Med oss hem kom bland annat två säckar sättpotatis. Dels Princess som är en ganska tidig potatis och som lämpar sig väl för lagring och så en säck Mandelpotatis eftersom vi tycker att det är så otroligt gott. Just nu ligger sättpotatisarna framme i ljuset i ladan för att de ska få ålar innan vi ska sätta dem. Troligtvis kommer det att ta några veckor men när potatisen väl är redo så finns ett helt nytt trädgårdsland som är redo att ge oss mer potatis.

Om någon hade påstått att jag skulle förgro tomater hade jag skrattat

När jag var i tonåren trodde jag uppriktigt att jag var allergisk mot all form av trädgårdsarbete. Jag ville inte ha jord under naglarna, skulle inte rensa rabatter och tyckte att grönsaker införskaffades bäst från den lokala handlaren.

Om någon, för några år sedan, hade påstått att jag idag skulle få för mig att förgro tomatplantor med frön från förra årets egenodlade tomater, hade jag skrattat.

Nu hoppas jag snarare att jag skrattar av lycka när jag i sommar går ut i trädgården och plockar våra egenodlade tomater. Odlade från grunden och förgrodda i ett litet drivhus i vardagsrummet i stan.

Skrattar bäst som skrattar sist. Nu ska det banne mig bli tomater.

Inför odlingssäsongen - självförsörjningsprojektet

Hörrni, odlingssäsongen kommer, tack vare det milda vädret, att inledas tidigare i år än förra året. Just nu håller vi på att planera för vad vi ska odla i år. Vi kommer att utöka vårt trädgårdsland med ett större potatisland och ett större land för grönsaker som vill ha mer utrymme än det som finns i pallkragarna vi har sedan tidigare. Norr om de befintliga odlingslådorna kommer vi alltså att anlägga ett större odlingsland. Mellan de befintliga odlingslådorna och det nya landet kommer vi att ha bl.a. olika sorters rabarber, vinbärsbuskar, krusbär och hallon. Bilden nedan är från i somras och där ser ni även var det nya trädgårdslandet ska placeras.

På längre sikt hoppas vi kunna vara någorlunda självförsörjande på frukt, bär och grönsaker, åtminstone under sommaren och hösten. Frågan om vilka grönsaker vi skulle sätta kom då upp för diskussion och vi började leta på olika forum för tips på grönsaker för att få en varierad skörd som sträcker sig från tidig sommar till (gärna) långt in på hösten. Vi hittade den nya boken Rätt ur jorden: Handbok i självhushållning av Bella Linde och Lena Granefelt (Ordfront, 2014), vilket verkar vara den perfekta guiden för självförsörjning. För oss handlar den här ambitionen mest om att vi verkligen värdesätter och njuter av möjligheten att ha utrymmet att odla på och att kunna gå ut och plocka det vi behöver för en middag.

Vi är riktigt taggade inför den kommande odlingssäsongen och hoppas på en rik skörd. Oavsett hur vårt odlingsprojekt går är åtminstone en sak säker - och det är att man känner sig otroligt rik när man kan gå ut i trädgårdslandet och hämta potatis till middagen.

Oljning, armering, plantering och trädplacering

Oljning, armering och trädplacering. Det är kort och gott det som vi ägnat helgen åt.

Oljning – vi har oljat in takfönstren i homejan och droppkanten i ek som sitter under fönstret. Detta borde ha blivit gjort tidigare men när allt detta var klart i höstas kom en bebis och vi fick annat att tänka på. Och så måste det vara torrt ute och temperaturen måste vara några plusgrader för att resultatet ska bli bra. Och i helgen var den tillräckligt hög och ingen fukt i luften så då passade vi på.

Armering – Vi har lagt ut armeringsmattorna i vårt blivande kök igen. Vi var ju aningen förhastade med att lägga ut dem i tron på att vi skulle lägga golvvärmen ovanpå armeringen. Men det var ju fel. Så vi fick plocka bort armeringsmattorna, lägga golvvärmen och lägga tillbaka armeringsmattorna ovanpå.

Plantering - Vi har utökat innehållet i våra rabatter med anemoner och dahlior. De planteras nu (dahlior kan även förgros i kruka innan de planteras ut senare i vår) och blommar från juni/juli till september. Vi återkommer med en rapport om resultatet av planteringen i sommar.

Trädplacering – Att få ordning på trädgården kommer nog att ta sin tid, därför börjar vi arbetet med att anlägga trädgården parallellt med renoveringen. Många väljer att spara trädgården till sist men med tanke på hur lång tid det tar för träd och buskar att växa till en ansenlig storlek så väljer vi att tidigt börja sätta träd. För att få ett hum om var vi ska placera träden för att skapa rumslighet i trädgården och samtidigt behålla utsikten runtom ladan har vi slagit ner trästavar i marken (vi berättar mer om det i ett eget inlägg).

Och vips så hade helgen gått.

En sensommardag för fyra år sedan

Idag ser ladan ut så här. Egentligen mer som en lada än som ett hus, även om vi fortfarande kallar vårt hus för ladan. Det kommer vi nog förvisso alltid att göra eftersom det är viktigt för oss att poängtera husets ursprung och vad man kan göra med just en gammal ladugårdsbyggnad.

Men ingen hade väl - en vacker sensommardag - år 2009 kunnat ana att den gamla ladan, nu drygt fyra år senare skulle vara något annat än bara en gammal lada.



Så här såg det ut då, precis i skördetid, förevigat av vår granne Frans. Det är vår, då vildvuxna tomt, som syns. På denna yviga gräsmatta finns idag vår stora damm, som under sommaren kommer att påbörja sin förvandling mot att bli en baddamm, och även vårt nya trädgårdsland.

Men den här sensommardagen 2009 fanns det ett boningshus kvar på tomten. Huset stod där tills för ganska precis två år sedan, då det brann ner. Och kvar på tomten fanns då en ensam lada.

Vår lada.

Första steget mot värme i golvet

I söndags fick vi några timmar vid ladan och passade på att dra golvvärmeslingorna. Vi har ju sedan tidigare erkänt vårt lilla misstag att vi lagt ut armeringsmattorna innan golvvärmen, vilket blev fel så vi fick klippa upp najtråden som vi sammanfogat mattorna med och sedan kunde vi luta armeringsmattorna mot en vägg. Innan vi började arbetet med golvvärmen hade vi vår granne, Brandt, på plats för konsultation. Brandt är pensionerad rörmockare och har länge haft en rörfirma. Det var för övrigt han som tipsade oss om att vi skulle gräva in två rör i plattan för att kunna dra jordvärmen och för att det inte ska bildas permafrost som kan knäcka betongplattan underifrån.

Och så var det bara för oss att lägga ut rörskenor (de gråa skenorna som golvvärmen löper igenom) och sedan dra de fem slingorna enligt ritningen och instruktionerna vi fått från golvvärmeleverantören.



Och så här blev resultatet med c:a 320 meter slang. Själva arbetet med att bara lägga ut slangen tog c:a 2-3 timmar effektiv tid. I badrummet är det en separat slinga med tanke på att man ska ha möjligheten att enbart värma upp badrummet under sommaren då vi troligtvis kommer att vilja ha värme här men inte i övriga delar där vi nu lagt ut värmeslingor. Golvvärmeleverantören gör en ritning (enligt den ovan) med flera slingor i samma längd, vilken är viktig att följa. Om slingorna inte läggs i samma längd skulle en slinga stjäla tryckte från de andra slingorna och ge ojämn värme.



Slingorna börjar och slutar i vårt teknikrum som är precis till vänster utanför bilden ovan. I detta rum kommer vi att gömma "husets hjärta" och alla de  apparater, såsom värmepump vattentank, som behövs för att huset ska fungera.

Och så var vi ännu ett steg närmare att få detta golv färdigt.

Nu är vi 20 cm närmare ett golv och vårt första klavertramp

Under helgen som gick jobbade vi oss 20 cm uppåt från lagret med stenkross som är det undre skiktet i vår nya grund. Vi har lagt två lager med cellplastblock, som fungerar som isolering i grunden för att kyla inte ska komma in underifrån.

När vi kom till ladan i lördags morse stod cellplastblocken och armeringsnäten fint levererat och uppställt på vår gårdsplan så det var bara för oss att sätta igång.



Oden hjälpte till och bar och placerade ut cellplastblocken och sa "fota mig när jag bär med en hand".



På ställen där cellplasten måste skäras till använde vi såg eller kniv. Ska man vara petig så började vi med en plastsåg men vår plastsåg har sett sina bästa dagar så efter ett tag bytte vi till en hederlig fogsvans och det gick också alldeles utmärkt.



Cellplasten läggs i två lager och dessa lager ska läggas omlott för att de ska hållas på plats. När all cellplast är utlagd fäster man den med hullingar, det är som stora plastspikar, de svarta prickarna ni ser i cellplasten på bilden nedan.



Och så avslutade vi helgen med att lägga in armeringsmattorna. Vi fick precis in dem hela på diagonalen genom den största av våra dörröppningar och det krävdes viss precision för att inte repa karmen. Nåde den som hade repat karmen!

Och det är nu vi kommer till VÅRT FÖRSTA LILLA KLAVERTRAMP.

Av någon anledning har vi fått för oss att golvvärmesystemet vi köpt skulle läggas ovanpå armeringen. Så vi jobbade på som bara den för att bli klara med armeringen i söndags. Vi trodde att uppvärmningen skulle bli effektivare om golvvärmen låg närmare golvytan. MEN efter att vi läst igenom monteringsanvisningen av golvvärmen visade det sig att golvvärmen ska läggas direkt ovanpå celplasten. Efter att vi pratat med leverantören av gollvvärmesystemet får vi veta att det är möjligt att lägga golvvärmen ovanpå armeringen men att värmen kan bli ojämn eftersom rören till golvvärmen har 90° spridningsvinkel, alltså, från röret sprids värmen 45° åt varje sida rakt uppåt och ju högre upp rören ligger, desto mindre är möjligheten för värmen från rören att mötas och därmed bli värmen på golvet fläckvis. Alltså får vi helt enkelt plocka upp armeringen igen och lägga golvvärmen under den. Det känns ju tråkigt men vi konstaterade precis att detta är vårt första klavertramp så vi tycker ändå inte att det är hela världen.

Nu gör vi om och gör rätt.

Det kan skilja många tusenlappar

Det är offerter på byggmaterial vi talar om. Under förra veckan rev vi vårt hår när vi satt och jämförde offerter för att välja leverantör och det lönar sig verkligen att begära in offerter från flera byggvaruhus och lägga några timmar på att jämföra dem.



Av en händelse har vi vid två tillfällen begärt offert på i princip samma produkter från ett och samma byggvaruhus och fått väldigt olika priser på exakt samma produkter, lite märkligt kan man tycka.

Något som också är värt att tänka på är kostnaden för frakt i det fall du handlar mycket och inte har möjlighet att transportera hem det själv. Fraktkostnaden varierar beroende på sträckan och vikten på godset som transporteras och kostnaden för detta kan  variera mycket mellan olika köpställen.

Olika byggvaruhus tar olika mycket betalt för samma produkter. Detta är egentligen inte så konstigt eftersom deras inköpspris troligtvis baseras på vilken kvantitet de köper in - köper man mer blir det oftast billigare. Men vi hade väl aldrig trott att skillnaderna skulle vara så stora. Så stora att det faktiskt skiljer många tusenlappar mellan offerterna vi jämfört.

 

Att bocka av avloppet

I lördags drog Marcus färdigt alla avloppsledningar och igår ägnade vi dagen åt att gräva igen och jämna ut golvytan med stenkrosset som utgör det underlag som vi bygger det nya golvet på. Egentligen är det inte speciellt svårt att lägga avloppsledningar men eftersom vårt ska gjutas in i ett golv på en nivå som ännu inte finns är det viktigt att allt hamnar på rätt nivå redan nu. Det finns ingen som helst möjlighet att göra om och göra rätt när gjutningen väl är klar. Det MÅSTE alltså bli rätt från början så vi har låtit det här projektet ta den tid som det kräver. Men nu kan vi alltså bocka av det med ett tillfredsställande resultat:



Igengrävning av avloppsledningarna. För att ledningarna inte ska röra på sig eller skjutas åt något håll läggs dem och packas i sättsand samt skruvas med rostfri skruv och tråd in i lecablocken. Finjas block är lätta att bearbeta och funkar även att skruva i, och så är de skånska också. Ovanpå de liggande rören ligger ett lager med stenkross på ca 100 mm som fungerar som kapillärbrytande skikt innan vi lägger cellplasten.

Familjens starka (men lata) son fyller på med stenkross.



Här har vi satt ett litet rör med en 90-graderskrör på. Varför då kan man ju undra? Jo, här, precis under där Sören har varit ska vi har vår spis. Vi har redan köpt en gashäll och till den måste en stor gastub kopplas och istället för att ha gastuben ståendes i köket kommer den att stå utomhus och gasledningen kommer att gå genom det här röret. Fiffigt va?



Och här är alltså en överblick över hur avloppsledningarna kommer upp och vad som ska kopplas på respektive ledning. I köket har vi dragit upp en extra ledning som vi inte riktigt vet vad den kommer att användas till ännu men vi tänker att vi kanske vill sätta  in en extra vask, en tvättmaskin (om det blir för trångt teknikrummet där vi hoppas kunna ha den) eller så möjliggör den en flexibel placering av diskmaskinen. Hur som helst - bättre med ett avlopp för mycket än ett för lite.

Här ser ni förresten en närbild på vår nymonterade, ombloggade golvbrunn. Nu tror vi åtminstone att vi räknat rätt på tjocklek på golv, fall mot brunnen, omgivande nivåer och distans från väggen när vi monterat den. Den ser ju inte mycket ut för världen just nu kan man tycka.

Innan vi grävde igen allt testade vi så att det verkligen rann åt rätt håll i avloppet och att det inte blivit några sättningar - ett litet men ack så viktigt tips om man får för sig att dra avloppet själv.

Och nu har vi alltså både ett avlopp nergrävt och igengrävt och vi pustar ut och tycker att det är väldigt skönt att vi äntligen kommit så här långt på vägen.